För en tid sedan fick alla varslade på EliMag RadarMekan i Vimmerby ett ruttet erbjudande om man avstod från sin uppsägningstid.
Erbjudandet var ruttet för oss som har en uppsägningstid på sex månader. Några skrev under för att de hade en lägre uppsägningstid.
I mitt fall skulle jag fått en summa som knappt motsvarade en månadslön. Levt på A-kassa och tvingats stämpla tills det låga orderläget hade vänt. Till hösten skulle allting vara frid och fröjd räknade de med. Hotet att inte bli återanställd om vi inte antog deras "fina" erbjudande låg som en mörk dimma i konferensrummet där jag satt med två kostymprydda herrar på varsin flank om mig. Jag tackade nej och avkrävdes i det närmaste en förklaring till varför jag inte skrev under deras papper. Jag reste mig och gick ut för att fortsätta arbeta.
Igår fick jag veta att jag och två medarbetare ska tillbringa tre veckor i Mölndal för att arbeta på deras fabrik där i januari. Bo på vandrarhem, åka hem över helgerna. Tre timmars bilfärd från Vimmerby till Mölndal. De andra två som ska åka med har heller inte skrivit under erbjudandet. En psykologisk terrorism har påbörjats. Vill arbetarna inte sluta frivilligt, måste de få hjälp på traven.
Det kommer bli sex tunga månader.
fredag, december 19
tisdag, december 2
Videokväll hos Christofer. Avsnitt II
I dessa tider av varsel, uppsägningar och när himlarna mörknar finner jag en enorm tröst och kampanda i den här otroliga sången. Det är en fantastisk sång som är för oss som utgör ryggraden av hela kapitalismen men inte får ta del av någon förmögenhet. Allt vi har är en enorm arbetsvilja och en stolthet som berövas oss om och om igen.
Detta är sången som snurrar mest i min skivspelare just nu.
Sång II: http://www.youtube.com/watch?v=uU5Fx2WqNkE
Texten:
Yeh, this one's for the workers who toil night and day
By hand and by brain to earn your pay
Who for centuries long past for no more than your bread
Have bled for your countries and counted your dead
In the factories and mills, in the shipyards and mines
We've often been told to keep up with the times
For our skills are not needed, they've streamlined the job
And with sliderule and stopwatch our pride they have robbed
[Chorus:]
We're the first ones to starve, we're the first ones to die
The first ones in line for that pie-in-the-sky
And we're always the last when the cream is shared out
For the worker is working when the fat cat's about
And when the sky darkens and the prospect is war
Who's given a gun and then pushed to the fore
And expected to die for the land of our birth
Though we've never owned one lousy handful of earth?
[Chorus x3]
All of these things the worker has done
From tilling the fields to carrying the gun
We've been yoked to the plough since time first began
And always expected to carry the can
Detta är sången som snurrar mest i min skivspelare just nu.
Sång II: http://www.youtube.com/watch?v=uU5Fx2WqNkE
Texten:
Yeh, this one's for the workers who toil night and day
By hand and by brain to earn your pay
Who for centuries long past for no more than your bread
Have bled for your countries and counted your dead
In the factories and mills, in the shipyards and mines
We've often been told to keep up with the times
For our skills are not needed, they've streamlined the job
And with sliderule and stopwatch our pride they have robbed
[Chorus:]
We're the first ones to starve, we're the first ones to die
The first ones in line for that pie-in-the-sky
And we're always the last when the cream is shared out
For the worker is working when the fat cat's about
And when the sky darkens and the prospect is war
Who's given a gun and then pushed to the fore
And expected to die for the land of our birth
Though we've never owned one lousy handful of earth?
[Chorus x3]
All of these things the worker has done
From tilling the fields to carrying the gun
We've been yoked to the plough since time first began
And always expected to carry the can
söndag, november 2
Kylan
Det ryker från hängstolarna i körsbärsträdet. Alla körsbär och löv har sedan långt tillbaka fallit ner till marken och håller på att bli en del av naturens eviga kretslopp. Frosten ligger som ett vitt lakan över gräset och man kan bara ana det mörkbruna i löven som ligger därunder.
Dom frystorkade löven krasar under mina fötter och kylan sticker i kinderna.
Jag bär in trädgårdsmöblerna i vedboden och på min väg mot nästa stapel av frostbitna plaststolar springer hunden mot stallet, lyssnar inte på min flickväns arga rop eller hennes dotters mer finkänsliga framtoning:
"Eddie, Eddie, titta! Jag har en boll."
Hunden har fått sin frihet. Med språng över gräsmattan mot nya dofter och andra djur. Inga arga röster kommer få mig tillbaka. Några minuter senare är hunden infångad, kopplad men ändå med ett leende och ett par stora bruna ögon som säger:
"Jag har haft en stunds frihet. Har du någonsin haft detsamma?"
Jag tänder en cigarett och ser på den enorma vedhögen utanför vår dörr. Jag tänker att den högen och många till kommer huggas och brinna upp innan den här kylan kommer tonas till en behaglig vårbris i ett ledigt land.
Dom frystorkade löven krasar under mina fötter och kylan sticker i kinderna.
Jag bär in trädgårdsmöblerna i vedboden och på min väg mot nästa stapel av frostbitna plaststolar springer hunden mot stallet, lyssnar inte på min flickväns arga rop eller hennes dotters mer finkänsliga framtoning:
"Eddie, Eddie, titta! Jag har en boll."
Hunden har fått sin frihet. Med språng över gräsmattan mot nya dofter och andra djur. Inga arga röster kommer få mig tillbaka. Några minuter senare är hunden infångad, kopplad men ändå med ett leende och ett par stora bruna ögon som säger:
"Jag har haft en stunds frihet. Har du någonsin haft detsamma?"
Jag tänder en cigarett och ser på den enorma vedhögen utanför vår dörr. Jag tänker att den högen och många till kommer huggas och brinna upp innan den här kylan kommer tonas till en behaglig vårbris i ett ledigt land.
torsdag, oktober 9
Och vinnaren är...
Jean-Marie Le Clézio
Årets Nobelprisvinnare i litteratur. Okänd för mig men så brukar det alltid vara för mig. Jag ser mest Nobelpriset som en chans att hitta intressanta författare. Det var så jag upptäckte Orhan Pamuk. Nu är det bara att vänta på dom nytryckta utgåvorna av Le Clézios romaner och se om man hittar någon läsvärd.
onsdag, oktober 8
Skatten är märkt med X
Johnny Depp, en av världens mest talangfulla skådespelare som är känd för sina riskabla och lekfulla närmanden gentemot sina rollkaraktärer, har nu rekordet i lön, enligt DN:s nöjesnyheter: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=836697.
Hela trettiotvå miljoner pund (403 miljoner kr) för att spela kapten Jack Sparrow i en fjärde film om Pirates of the Caribbean.
Personligen tyckte jag det hade räckt med en film då tvåan och trean bara var för att se Johnny Depp i en underbar och rolig roll. Det märktes tydligt på treans slut att manusförfattarna bara hade tänkt en film. Fjärde filmen kommer jag se för Johnny Depps prestation men jag hoppas verkligen på en bra matiné-film då mytologin om pirater tilltalar mig. Speciellt efter Jack Sparrow födelse.
onsdag, oktober 1
Världens kortaste romaner, del II
Oktobers första inlägg blir den andra delen av
"Världens kortaste romaner".
Den här meningen har jag gått och funderat ut på jobbet då det mesta arbetet går på rutin och tankarna gärna svävar iväg till andra platser.
Plötsligt tystnade hon, och jag lossade greppet.
"Världens kortaste romaner".
Den här meningen har jag gått och funderat ut på jobbet då det mesta arbetet går på rutin och tankarna gärna svävar iväg till andra platser.
Plötsligt tystnade hon, och jag lossade greppet.
fredag, september 26
Videokväll hos Christopher. Avsnitt I
Den här sången blev betydelsefull för mig först när jag lärde mig texten, vilket skedde ungefär fem år efter den släpptes och haft sitt stora genombrott.
Den spelades flitigt åren då jag bodde ensam i lägenhet och hade fest varje vecka. Sångens budskap speglade mitt liv så pass bra just då. Och när jag lyssnar på den i dag så återkommer hela den här tiden så starkt inuti mig att jag inte göra annat än att sjunga med. Det får mig till en viss del att längta tillbaka till dom där bekymmersfria dagarna när vi drömde om att bli rockstjärnor så alla skulle älska oss och vi skulle aldrig vara ensamma. Fast någonstans vet man ju att det egentligen inte är så men det var skönt att ändå känna så.
Sång I: http://www.youtube.com/watch?v=WYN74ZW4k_E
Den spelades flitigt åren då jag bodde ensam i lägenhet och hade fest varje vecka. Sångens budskap speglade mitt liv så pass bra just då. Och när jag lyssnar på den i dag så återkommer hela den här tiden så starkt inuti mig att jag inte göra annat än att sjunga med. Det får mig till en viss del att längta tillbaka till dom där bekymmersfria dagarna när vi drömde om att bli rockstjärnor så alla skulle älska oss och vi skulle aldrig vara ensamma. Fast någonstans vet man ju att det egentligen inte är så men det var skönt att ändå känna så.
Sång I: http://www.youtube.com/watch?v=WYN74ZW4k_E
tisdag, september 23
Världens kortaste romaner, del 1
I dag har jag tänkt på hur mycket som ryms i ett par ord. Hur ett par korta meningar rymmer en hel värld. Man börjar tänka förbi orden, vad som hänt, vad som kommer hända. Därför tänkte jag börja införa ett återkommande element på den här bloggen med titeln: "Världens kortaste romaner". Kanske utvecklas dom vidare i mitt sinne, eller ert och har potentialen att bli stora romaner eller noveller. Jag börjar med två korta romaner från två olika författare men kommer efterhand att utveckla egna som jag publicerar med jämna, eller ojämna mellanrum.
Jag fick inspiration när jag hittade boken Not Quite What I Was Planning: Six-Word Memoirs by Writers Famous and Obscure på Amazon.
Tom vaknade, men det gjorde inte Tim.
ur John Irvings Änka i ett år
Till salu: bebisskor, aldrig använda
Ernest Hemingway
Jag fick inspiration när jag hittade boken Not Quite What I Was Planning: Six-Word Memoirs by Writers Famous and Obscure på Amazon.
Tom vaknade, men det gjorde inte Tim.
ur John Irvings Änka i ett år
Till salu: bebisskor, aldrig använda
Ernest Hemingway
måndag, september 22
Dagen kommer långsamt
Tidigare i dag, vaknade jag långsamt.
En suddig omvärld. Som om jag öppnade mina ögon under vatten.
Det här en av de dagar som bleknar in i en annan.
En suddig omvärld. Som om jag öppnade mina ögon under vatten.
Det här en av de dagar som bleknar in i en annan.
söndag, september 14
Att släppa vind
Orkanen Ike ödelägger stora delar i Galveston, Texas. Fyra människor har omkommit i naturkatastrofen och fler väntas bli funna under bråte och i de översvämmade husen. Jag har sett bilder på New Times hemsida som visar gator fyllda av bråte. Båtar som blivit förda av vinden upp på motorvägar.
Och den demolerade favoritbaren i Galveston. Med det fantastiska namnet.
Och den demolerade favoritbaren i Galveston. Med det fantastiska namnet.
fredag, september 12
De stackars öronen
McDonalds har beslutat att dra in leksaken som följde med i deras barnmeny.
En till synes harmlös musikdosa som efter tester visade kunna uppnå 115 decibel, nivån då dom flesta håller för öronen eller försöker komma undan ljudet.
Varför måste föräldrar få en musikdosa inne på McDonalds för att reagera över hög ljudnivå? Har dom hört det enorma oväsen som kommer från deras ungar när dom sitter inne på restaurangen och äter? Den överstiger vida 115 decibel. Är det tre barn eller fler på McDonalds är det lögn i helvete att försöka få lite matro. Även när deras munnar är fulla av pommes lyckas dom på någon sätt skapa oljud i någon sorts form. Maten på McDonalds är bara ett depåstopp för påfyllning av energi sedan springer de, utan hänsyn till människor med sina brickor fyllda, till lekrummet där ljudnivån på deras röster måste överstiga varandra.
Musikdosan kommer inte skada era barns öron. Deras egna röster sköter den biten finfint.
En till synes harmlös musikdosa som efter tester visade kunna uppnå 115 decibel, nivån då dom flesta håller för öronen eller försöker komma undan ljudet.
Varför måste föräldrar få en musikdosa inne på McDonalds för att reagera över hög ljudnivå? Har dom hört det enorma oväsen som kommer från deras ungar när dom sitter inne på restaurangen och äter? Den överstiger vida 115 decibel. Är det tre barn eller fler på McDonalds är det lögn i helvete att försöka få lite matro. Även när deras munnar är fulla av pommes lyckas dom på någon sätt skapa oljud i någon sorts form. Maten på McDonalds är bara ett depåstopp för påfyllning av energi sedan springer de, utan hänsyn till människor med sina brickor fyllda, till lekrummet där ljudnivån på deras röster måste överstiga varandra.
Musikdosan kommer inte skada era barns öron. Deras egna röster sköter den biten finfint.
De andra världarna
Nästa vecka släpps Bruno K. Öijers nya diktsamling Svart Som Silver.
Jag ska erkänna att jag inte är väl bevandrad i Öijers poesi. Jag äger blott två böcker, Samlade Dikter och Dimman Av Allt.
Men jag har läst dom och vågar påstå att han är en av våra få nationalskatter inom poesin. Intresset från min sida angående hans nya bok, som är en comebackbok, har varit lika med noll.
Men när jag läste den här artikeln på Expressens hemsida; http://www.expressen.se/kultur/1.1297354/lekens-allvar, tog jag fram Samlade Dikter och förtrollades igen. Så nu har detta kommande boksläpp från en av Sveriges största poeter blivit en viktigt höjdpunkt inom min litterära värld (och även den övriga, verkar det som).
Utöver detta så väntar även tre andra böcker som jag beställt att hämtas ut från Postens klor. The Corrections av Jonathan Franzen, The Yiddish Policemen´s Union av Michael Chabon och Gravitationens Regnbåge av Thomas Pynchon. Mums för en bokslukare.
Jag ska erkänna att jag inte är väl bevandrad i Öijers poesi. Jag äger blott två böcker, Samlade Dikter och Dimman Av Allt.
Men jag har läst dom och vågar påstå att han är en av våra få nationalskatter inom poesin. Intresset från min sida angående hans nya bok, som är en comebackbok, har varit lika med noll.
Men när jag läste den här artikeln på Expressens hemsida; http://www.expressen.se/kultur/1.1297354/lekens-allvar, tog jag fram Samlade Dikter och förtrollades igen. Så nu har detta kommande boksläpp från en av Sveriges största poeter blivit en viktigt höjdpunkt inom min litterära värld (och även den övriga, verkar det som).
Utöver detta så väntar även tre andra böcker som jag beställt att hämtas ut från Postens klor. The Corrections av Jonathan Franzen, The Yiddish Policemen´s Union av Michael Chabon och Gravitationens Regnbåge av Thomas Pynchon. Mums för en bokslukare.
Hockeymamman mot Putin
Kvinnan på bilden ovanför heter Sarah Palin. Hon är guvernör i Alaska. Hon är gift med en fiskare som heter Todd. Dom har fem barn tillsammans. Hon har vunnit skönhetstävlingen Miss Wasilla 1984 och kommit på andra plats i Miss Alaska.
Under en tid då marijuana var lagligt i Alaska så rökte hon även det men är emot drogen. En vanlig hockeymamma. Och hon kan bli ny vicepresident i USA.
Under en intervju i natt som man kan se en del av på svt.se frågades om hon ställer upp på Bush-doktrinen, USA:s rätt att anfalla i förebyggande syfte, föll hon och utfrågaren fick upplysa henne om vad doktrinen egentligen går ut på.
Och detta är kvinnan som ska ställas mot en erfaren, hårt kall rysk politiker som Putin. Kan någon komma ihåg att ta med näsdukar och hennes favoritgosedjur till hennes utrikespolitiska möten om hon blir vicepresident? Hon kan börja gråta.
torsdag, september 11
Ett gyllene tillfälle
Läste den här artikeln på SR:s hemsida och ser ett gyllene tillfälle för Sverige.
Nu tänker jag så här:
Skyll olyckan på Norge och hota med invasion. Vi placerar trupper utmed Norges gräns och invaderar. När sedan Norges motattack kommer, ger vi helt enkelt upp och lever gott på Norges olja i alla våra dagar. Slutet gott, allting gott.
Nu tänker jag så här:
Skyll olyckan på Norge och hota med invasion. Vi placerar trupper utmed Norges gräns och invaderar. När sedan Norges motattack kommer, ger vi helt enkelt upp och lever gott på Norges olja i alla våra dagar. Slutet gott, allting gott.
onsdag, september 10
Och Jorden fortsatte snurra
Mycket oro har uttrycks i diverse radioprogram och nyhetsutsändningar angående uppstarten av partikelacceleratorn i Cern, Schweiz. Enligt vissa skulle detta experiment resultera i att Jorden sögs in i ett svart hål.
Hör och häpna! Enligt en artikel på Ekots hemsida startades partikelacceleratorn upp i morse och skickade en protonstråle 27 kilometer och vi är fortfarande här. Halleluja!
Får se hur fortsatta experiment fortlöper. Vänta och se-leken är igång.
Men det är lite synd att Jorden inte sögs in i ett svart hål.
Vill inte jobba i dag.
tisdag, september 9
I want to believe
Lyssnade på reprisen från Ring P1 igår kväll och hörde en äldre herre från Huddinge som kommenterade ett tidigare samtal om någon som pratade om Estonia-katastrofen.
Den här herren ville diskutera mörkläggningen runt hela händelsen när Täppas Fogelberg inlägger kommentaren: "Det här lite åt det konspiratoriska..." då den äldre herrn genast utbrister, kanske i försök att övertyga om att han inte alls är konspiratoriskt lagd: "Varför säger du konspiration!!?!".
Hjälp! Den här fallskärmen är en ryggsäck!
Väldigt roligt.
Den här herren ville diskutera mörkläggningen runt hela händelsen när Täppas Fogelberg inlägger kommentaren: "Det här lite åt det konspiratoriska..." då den äldre herrn genast utbrister, kanske i försök att övertyga om att han inte alls är konspiratoriskt lagd: "Varför säger du konspiration!!?!".
Hjälp! Den här fallskärmen är en ryggsäck!
Väldigt roligt.
fredag, augusti 29
Förintelsens överlevare
På tordagskvällen lyssnade jag på programmet Barnen på P1 under tiden som jag jobbade och hörde där författaren Mietek Grocher berätta om hur han överlevde nio olika arbetsläger under sin uppväxt i andra världskriget. När han befriades, den andra maj 1945 av den engelska armén vägde han 24 kilo. Hans barnbarn, tredje generationen överlevare, hade besökt Auschwitz och bröt ihop av sorg. Jag kan inte ens börja uppfatta det lidande och sorg som dessa människor har upplevt men när jag lyssnade på Mietek hyste jag en stor sorg och tårarna stockades i halsen.
Någon gång under min livstid måste jag besöka Auschwitz för att bättre kunna förstå och förebygga antisemitismen och se till att något så hemskt aldrig händer igen.
Jag ska också köpa Mieteks bok; Jag överlevde. En läsupplevelse som jag tror man måste ha med sig i detta liv.
Någon gång under min livstid måste jag besöka Auschwitz för att bättre kunna förstå och förebygga antisemitismen och se till att något så hemskt aldrig händer igen.
Jag ska också köpa Mieteks bok; Jag överlevde. En läsupplevelse som jag tror man måste ha med sig i detta liv.
onsdag, augusti 6
Lusten till fotografi
Min flickvän säger att jag kommer tröttna på det efter en vecka om jag beställer den kameran. Kan hända. Men jag är faktiskt riktigt sugen på att beställa en riktigt bra systemkamera. Inte bara för fotografiernas skull men också för dom stunder när man har sammankomster med sina vänner och dylikt. Jag vet att det finns bra digitalkameror för under tusenlappen som tar mycket bättre bilder än mobilkameran jag använder nu. Men jag vill kunna ta mer annorlunda bilder än de man tar på sina vänner. Har tittat mycket på Fotosidan och blivit inspirerad. Ska nu börja leta efter fotobloggar.
Kameran då? Jo, jag har sneglat extra mycket på ett paket med Nikon D40 (som ska vara en bra amatörkamera) på Cyberphoto.
Om jag tröttnar efter en vecka så har jag ju åtminstone en kamera som är snäppet bättre än mina vänners digitalkameror. Och en större chans att ta bättre bilder på mina vänner (och mig själv). Plus att man fyller lättare ett fotoalbum med minnen om man har bättre bilder.
Kameran då? Jo, jag har sneglat extra mycket på ett paket med Nikon D40 (som ska vara en bra amatörkamera) på Cyberphoto.
Om jag tröttnar efter en vecka så har jag ju åtminstone en kamera som är snäppet bättre än mina vänners digitalkameror. Och en större chans att ta bättre bilder på mina vänner (och mig själv). Plus att man fyller lättare ett fotoalbum med minnen om man har bättre bilder.
onsdag, juli 30
En TinTin med genitalier, känsoliv och polisonger
På Canal + gick för en tid sedan en serie spridda avsnitt om en cynisk äventyrare som utspelar sig i början på 1900-talet men som aldrig fick något riktigt genombrott. Dessvärre. Några av seriealbumen med Cortos äventyr släpptes med utebliven framgång och serien bleknande därmed bort från det svenska serieklimatet.
Nu finns dock en samlingsbox på Ginza i en begränsad upplaga. Corto Maltese Collectors Edition innehåller fyra långfilmer och sex utvalda episoder från TV-serien.
Corto Maltese uppfanns av italienske tecknaren Hugo Pratt som hade ett händelserikt liv och tar med tittaren eller läsaren (om man föredrar seriealbumen) till platser han själv besökte. Blandat med lite mystik, magi, skattjakter och en flykt från det förflutna. Finfint.
Jag har redan beställt min. Gör detsamma.
tisdag, juli 29
Prisade debuter
Hittade en debutromans recension på New York Times Book Reviews. Boken heter Atmospheric Disturbances och är författaren Rivka Galchens debut. Boken har blivit rosad i ovanstående tidning och den finns att köpa på Amazon där den fått bra kundrecensioner.
Jag läste den här recensionen för några veckor sedan men den har smygit runt i bakhuvudet på mig sedan dess. Den handlar om en femtioettårig psykiatriker som tror att hans vackra, mycket yngre Argentiska fru har ersatts av en "doppelgänger", en inkräkterska (stavas det så?).
Den kommer definitivt hamna i bokhyllan så småningom men om någon har varit snabbare än jag och köpt boken så skulle jag väldigt gärna vilja höra era kommentarer.
måndag, juli 28
Telefonförsäljarnas mardröm
Tom Mabe är en komiker som spelar in alla samtal från telefonförsäljare och ger dom en omskakande upplevelse. På ett sätt kan man tycka synd om dessa personer som sitter hela dagarna och bara försöker tjäna ihop brödfödan å andra sidan hoppas man det händer några av de där riktigt irriterande människorna som inte kan ta ett nej.
Hur som helst är det väldigt kul.
Hur som helst är det väldigt kul.
torsdag, juli 24
Myrinvasion!!!!
Sitter just nu vid soffbordet i vardagsrummet och tittar snett ner på golvet till vänster där en armé av myror springer runt.
Det ser inte bra ut när det ser ut som golvet rör på sig.
Och hur i helsike blir man av med dom? Har katter och en hund som springer omkring inne i huset och då är det väl inte världens bästa idé att sprida ut myrmedel.
Risken finns ju att man dödar djur och inte bara insekter.
Det ser inte bra ut när det ser ut som golvet rör på sig.
Och hur i helsike blir man av med dom? Har katter och en hund som springer omkring inne i huset och då är det väl inte världens bästa idé att sprida ut myrmedel.
Risken finns ju att man dödar djur och inte bara insekter.
söndag, juli 13
Trappa till himlen
Igår såg jag Maia Hirosawa, Miss Li och Lars Winnerbäck i Gamleby. Bäst var nog Miss Li även om det var kul att se Lasse live för första gången i mitt liv.
Hittade lite skivor i affären också. Tom Waits - Rain Dogs, Artic Monkeys - Worst Favourite Nightmare, Led Zeppelin - Mothership och The Shins - Wincing the night away. Lite tråkigt när man idag upptäcker att Shins-skivan inte alls var Wincing the night away utan Oh, inverted world. Blir att ringa och försöka få den utbytt.
En ganska lyckad början på semestern trots det.
Led Zeppelins dubbelalbum är ganska bra semestermusik.
Hittade lite skivor i affären också. Tom Waits - Rain Dogs, Artic Monkeys - Worst Favourite Nightmare, Led Zeppelin - Mothership och The Shins - Wincing the night away. Lite tråkigt när man idag upptäcker att Shins-skivan inte alls var Wincing the night away utan Oh, inverted world. Blir att ringa och försöka få den utbytt.
En ganska lyckad början på semestern trots det.
Led Zeppelins dubbelalbum är ganska bra semestermusik.
måndag, juli 7
tisdag, juli 1
Vilsna tankar på rätt väg?
Ilska.
Irritation över saker som händer nära mig.
Vrede uppkommer av en enkel fråga.
Jag säger nej och blir ifrågasatt. Vågar inte säga vad jag tänker.
Förnekar mina tankar och hoppas de tynar bort.
De kommer säkert frodas i mörkret.
Växa till kolosser som krossar allt.
Förtroende för mig bleknar.
Detta liv sliter ner mig fortare och hårdare än förväntat.
Hela mitt hjärta under en hammare.
Vardagen fortsätter med mig stående bredvid.
Känner mig inte hemma. Inte lycklig.
Irritation över saker som händer nära mig.
Vrede uppkommer av en enkel fråga.
Jag säger nej och blir ifrågasatt. Vågar inte säga vad jag tänker.
Förnekar mina tankar och hoppas de tynar bort.
De kommer säkert frodas i mörkret.
Växa till kolosser som krossar allt.
Förtroende för mig bleknar.
Detta liv sliter ner mig fortare och hårdare än förväntat.
Hela mitt hjärta under en hammare.
Vardagen fortsätter med mig stående bredvid.
Känner mig inte hemma. Inte lycklig.
lördag, juni 28
En smak av öl.
Igår kväll var jag och en stor del av mina arbetskamrater på en ölprovning. Efter en snabb rundgång i bryggeriet fick vi prova sex olika sorters öl.
Den första var Åbros färsköl som dom bara sålde och serverade på deras egna krog. Riktigt god måste jag säga. Har ni vägarna förbi Vimmerby i sommar rekommenderar jag ett besök på Brygghuset, vilken är Åbro Bryggeri´s egna krog. God mat har dom också.
Ärligt talat minns jag bara första ölen riktigt klart. Efter det spårade det hela ut. Hela kannor ställdes fram där man fick fylla på glasen själv. Behöver jag säga att glasen fylldes på flitigt? Och glasen var inte ens tomma när vi var klara. Frikostigt. Roligt. Och väldigt lärorikt. Om man inte fyller på provglasen hela tiden.
Den första var Åbros färsköl som dom bara sålde och serverade på deras egna krog. Riktigt god måste jag säga. Har ni vägarna förbi Vimmerby i sommar rekommenderar jag ett besök på Brygghuset, vilken är Åbro Bryggeri´s egna krog. God mat har dom också.
Ärligt talat minns jag bara första ölen riktigt klart. Efter det spårade det hela ut. Hela kannor ställdes fram där man fick fylla på glasen själv. Behöver jag säga att glasen fylldes på flitigt? Och glasen var inte ens tomma när vi var klara. Frikostigt. Roligt. Och väldigt lärorikt. Om man inte fyller på provglasen hela tiden.
torsdag, juni 19
Sorgskrift för de frånvarande
Först Counting Crows på Cirkus. Inställt/Framskjutet.
Nu får man veta att Sverige inte ens finns med på Tom Waits' turnéplan.
Hans nya skiva Glitter & Doom har släppts eller ska släppas. Kommer inte ihåg vilket men Tom som tycker om Sverige väldigt mycket har lämnat oss utanför som vildhundar i regnet. Vet inte om det är på grund av tidsbrist men det är hur som helst väldigt sorgligt. Hade gärna sett honom för att fylla ut tomrummet Counting Crows inställning orsakade.
Sitter just nu och lyssnar igenom hans superb tre-skivorsalbum Orphans med sånger som The World Keeps Turning som var med i filmen Pollock som Ed Harris gjorde huvudrollen i, You Can Never Hold Back Spring från väldigt vackra filmen Tigern Och Snön. Sorgerna stockas i halsen på mig. Kan ingen BRA artist äntligen välsigna detta land med en konsert. Åtminstone tills vi landsförvisat Jason Mrhaz, Daffy, EMD, Ola och alla andra Absolute Hits-stjärnor? Hur kan såna få listettor jämfört med detta?
Nu får man veta att Sverige inte ens finns med på Tom Waits' turnéplan.
Hans nya skiva Glitter & Doom har släppts eller ska släppas. Kommer inte ihåg vilket men Tom som tycker om Sverige väldigt mycket har lämnat oss utanför som vildhundar i regnet. Vet inte om det är på grund av tidsbrist men det är hur som helst väldigt sorgligt. Hade gärna sett honom för att fylla ut tomrummet Counting Crows inställning orsakade.
Sitter just nu och lyssnar igenom hans superb tre-skivorsalbum Orphans med sånger som The World Keeps Turning som var med i filmen Pollock som Ed Harris gjorde huvudrollen i, You Can Never Hold Back Spring från väldigt vackra filmen Tigern Och Snön. Sorgerna stockas i halsen på mig. Kan ingen BRA artist äntligen välsigna detta land med en konsert. Åtminstone tills vi landsförvisat Jason Mrhaz, Daffy, EMD, Ola och alla andra Absolute Hits-stjärnor? Hur kan såna få listettor jämfört med detta?
Närmare.
Längtansfull. Har försökt skriva men det har inte blivit så mycket mer än några korrigeringar här och där. Men det känns ändå skönt att jag skrivit varje dag den här veckan. Disciplinen måste ju tränas upp. Man känner sig stolt även om man inte arbetar ihop så mycket man vill.
Imorgon ska ett par vänner titta förbi för att grilla, dricka några öl och prata om allt mellan himmel och jord. Det ska bli kul. Just nu surfar jag bara runt på måfå får att tiden ska röra sig obemärkt förbi mig.
Imorgon ska ett par vänner titta förbi för att grilla, dricka några öl och prata om allt mellan himmel och jord. Det ska bli kul. Just nu surfar jag bara runt på måfå får att tiden ska röra sig obemärkt förbi mig.
Och Sverige lägger sig ner för att dö.
Det är lustigt. Stod på jobbet och hade alldeles glömt Sveriges match mot Ryssland. Byter kanal och det första jag hör är hur Ryssland gör mål och kommentatorn säger: "Ett noll till Ryssland. Men det här blir bra. Tänker på hur Sverige har vänt i andra matcher. Det här klarar vi."
Vid det tillfället tänker jag: "Nej, det gör dom faktiskt inte."
Jag ska erkänna att jag inte är sportintresserad. Men det kan vara roligt att lyssna och se på i lite större evenemang. Som EM. Och av min föga erfarenhet förstod jag att Sverige skulle åka ut efter det där första målet av Ryssland.
Svenska lag, vare sig det gäller ishockey, fotboll eller något annat har en dålig ovana att förlita sig på gamla stjärnor som haft sin glansperiod. Och när dom sedan inte presterar mirakel åt det svenska folket blir vi förvånande, arga och besvikna.
Ni som följer detta mer än mig. Är det inte så att Sverige kvävs av pressade lägen? Dom blir en gammal hund som springer ut i skogen för att dö.
Nu låter vi alla gamla spelare lämna plats för våra okända stjärnor.
Dom som spelar på fotbollsplanen bakom huset. Dom som sparkar en boll mot väggen tills solen gått ner och driver grannarna till vansinne med det eviga dunkandet mot garageportarna. Dom som tar med sig bollen och sätter sig andfådda vid bordet efter deras mamma ropat in dom till middag.
Zlatan, du är petad! Ljungberg, du är petad! Mellberg, du är petad!
Chippen, du är SÅÅÅÅ petad! Anders Svensson, du är också petad! Henke Larsson, du är petad...
Vid det tillfället tänker jag: "Nej, det gör dom faktiskt inte."
Jag ska erkänna att jag inte är sportintresserad. Men det kan vara roligt att lyssna och se på i lite större evenemang. Som EM. Och av min föga erfarenhet förstod jag att Sverige skulle åka ut efter det där första målet av Ryssland.
Svenska lag, vare sig det gäller ishockey, fotboll eller något annat har en dålig ovana att förlita sig på gamla stjärnor som haft sin glansperiod. Och när dom sedan inte presterar mirakel åt det svenska folket blir vi förvånande, arga och besvikna.
Ni som följer detta mer än mig. Är det inte så att Sverige kvävs av pressade lägen? Dom blir en gammal hund som springer ut i skogen för att dö.
Nu låter vi alla gamla spelare lämna plats för våra okända stjärnor.
Dom som spelar på fotbollsplanen bakom huset. Dom som sparkar en boll mot väggen tills solen gått ner och driver grannarna till vansinne med det eviga dunkandet mot garageportarna. Dom som tar med sig bollen och sätter sig andfådda vid bordet efter deras mamma ropat in dom till middag.
Zlatan, du är petad! Ljungberg, du är petad! Mellberg, du är petad!
Chippen, du är SÅÅÅÅ petad! Anders Svensson, du är också petad! Henke Larsson, du är petad...
onsdag, juni 18
Allt är fint.
Sista arbetsdagen den här veckan och sedan väntar midsommar, vilken jag hoppas bjuder på finare väder än i dag. Det är skönt med ledigt i vilket fall som helst. Då kan man dansa under diamanthimlen med en hand vinkandes fritt.
Gillar att Italien vann igår. Gillar att Holland vann igår.
Gillar att Marcus Birro och Jonna väntar barn som man kan läsa om på hans blogg.
Gillar Foo Fighters sång "Long Road To Ruin" och såg precis videon. Foo Fighters har nästan alltid roliga videos som ändå passar bra till deras bra låtar.
Detta är inte den video jag såg men den finns att kolla in på YouTube.
I den videon finns hela historien bakom. Kolla in den här först, surfa sedan vidare och titta på den "riktiga" videon på Foo Fighters officiella kanal på YouTube.
Gillar att Italien vann igår. Gillar att Holland vann igår.
Gillar att Marcus Birro och Jonna väntar barn som man kan läsa om på hans blogg.
Gillar Foo Fighters sång "Long Road To Ruin" och såg precis videon. Foo Fighters har nästan alltid roliga videos som ändå passar bra till deras bra låtar.
Detta är inte den video jag såg men den finns att kolla in på YouTube.
I den videon finns hela historien bakom. Kolla in den här först, surfa sedan vidare och titta på den "riktiga" videon på Foo Fighters officiella kanal på YouTube.
tisdag, juni 17
Den skapande processen
Mina dikter börjar så smått ta sina former nu och det går riktigt bra. Dessvärre går det inte fort. Det är kanske en bra sak men det är tråkigt att se hur dikterna tar form och man skriver för att plötsligt sluta för att tvingas åka till jobbet.
Men arbetet fortsätter ju trots allt när man kommer hem och det där "avbrottet" kan vara en bra sak så man inte trasar sönder kugghjulen i hjärnan och så blir det mos av allting i slutändan.
Jag vill ha tjugo till trettio dikter att kunna välja ut till ett häfte som jag sedan ska lägga ut på Vulkan. Det är väldigt skönt att kunna skriva igen efter att ha varit utan dator ett bra tag. Missförstå mig inte inte. Jag HAR skrivit, men det har varit på papper med penna och jag tror jag är för modern eller för lat för kunna hitta något riktigt flyt när man skriver så. Men det tillsammans med skrivmaskinen har fungerat som ett substitut under den datorlösa tiden.
Kanske går jag händelserna i förväg här men jag har funderat en del på omslaget till häftet och det står mellan tre alternativ:
1. Fotografi som jag själv har tagit (Motiv ej klart)
2. Oljemålning av mig själv. (Motiv ej klart)
Och det tredje skulle fungera som en hyllning till min nyligen avlidna morfar. Han var en konstnär och jag har tänkt att tillägna boken honom men det skulle vara fantastiskt om jag fick använda en av hans målningar som omslag.
Hur ser er kreavtiva process ut, vad den än må vara?
Men arbetet fortsätter ju trots allt när man kommer hem och det där "avbrottet" kan vara en bra sak så man inte trasar sönder kugghjulen i hjärnan och så blir det mos av allting i slutändan.
Jag vill ha tjugo till trettio dikter att kunna välja ut till ett häfte som jag sedan ska lägga ut på Vulkan. Det är väldigt skönt att kunna skriva igen efter att ha varit utan dator ett bra tag. Missförstå mig inte inte. Jag HAR skrivit, men det har varit på papper med penna och jag tror jag är för modern eller för lat för kunna hitta något riktigt flyt när man skriver så. Men det tillsammans med skrivmaskinen har fungerat som ett substitut under den datorlösa tiden.
Kanske går jag händelserna i förväg här men jag har funderat en del på omslaget till häftet och det står mellan tre alternativ:
1. Fotografi som jag själv har tagit (Motiv ej klart)
2. Oljemålning av mig själv. (Motiv ej klart)
Och det tredje skulle fungera som en hyllning till min nyligen avlidna morfar. Han var en konstnär och jag har tänkt att tillägna boken honom men det skulle vara fantastiskt om jag fick använda en av hans målningar som omslag.
Hur ser er kreavtiva process ut, vad den än må vara?
söndag, juni 15
Hur våra verk försvinner
En text har gått förlorad. Inspirerad av temat drömmar man tvingas släppa fria på grund av ålder, kärlek, eller andra omständigheter skulle jag, mitt dumma nöt, skriva den direkt på en opålitig sida och spara den.
När allt var klart och jag var mäkta nöjd över den just för den kom direkt från hjärtat och ingen eftertanke eller överanalyserande förstörde den.
Precis när jag ska spara den blir det ett felmeddelande att webbsidan inte kan laddas och dikten går förlorad över en dålig jävla server eller vad som helst.
Jag har försökt restaurera den från mitt minne men nu känns det som den blir övertänkt bara för att man försöker så hårt att komma ihåg den precis som den var.
Järnspikar.
Nätets Deja Vu och brisen från mina vingslag
Det här är en sida jag har surfat förbi oräkneliga gånger.
Varje gång har jag stannat till och tänkt: Vilken bra sida!, och sedan har min fascination bleknat i samma stund som jag gått vidare till en annan sida och jag minns knappt att sidan har funnits.
När jag sedan återvänder till den (oftast av slump) får jag deja vu-känsla. Därför har det nu lagts ett bokmärke på denna sida och jag kommer dela med mig av denna goda sida (smakar jordgubbar med riktigt mjölk) i länkarna ni ser till höger om mina blogginlägg. Mycket nöje. Hoppas ni hittar bra tips inför sommarläsningen. Och med tanke på det listar jag ett par egna favoriter ni kan ha i hängmattan tillsammans med en kall öl.
Yehuda Amichai - Open Closed Open
Den israeliske poetens sista diktsamling är en otroligt hyllad bok.
The New York Review of Books kallade den
Den är översatt till engelska från hebreiska och innehåller många referenser till den judiska mysticismen, kabbala, men den är otroligt vacker i språket och meningarna är fantastiska.
Frank Millers Sin City - The Hard Goodbye
Hårdkokt noir i grafisk form. Jag vet, ni har sett filmen. Men boken är så mycket mer, som alltid. Frank Millers användning av bara svart och vitt kräver mycket talang och att verkligen veta hur skuggningar läggs. Det hårda språket blir poesi tillsammans med teckningarna.
Det tredje och sista tipset är:
Michael Chabon - The Final Solution
En av Amerikas just nu hetaste författare med vilken Kobra på SVT hade en kortare intervju för ett tag sedan om hans nya bok The Yiddish Policemen´s Union.
Den här jag tipsar om köpte jag efter att ha läst klart hans Wonder Boys och älskat den. Boken börjar med att en stum nioårig pojke med en afrikansk papegoja som flytt Nazi-Tyskland kommer in i livet hos en mycket gammal välkänd detektiv som pensionerat sig på den engelska landsbygden för att odla bin. Papegojan rabblar siffror. Vad kan det vara? Hemlig SS-kod? Läs och njut.
Varje gång har jag stannat till och tänkt: Vilken bra sida!, och sedan har min fascination bleknat i samma stund som jag gått vidare till en annan sida och jag minns knappt att sidan har funnits.
När jag sedan återvänder till den (oftast av slump) får jag deja vu-känsla. Därför har det nu lagts ett bokmärke på denna sida och jag kommer dela med mig av denna goda sida (smakar jordgubbar med riktigt mjölk) i länkarna ni ser till höger om mina blogginlägg. Mycket nöje. Hoppas ni hittar bra tips inför sommarläsningen. Och med tanke på det listar jag ett par egna favoriter ni kan ha i hängmattan tillsammans med en kall öl.
Yehuda Amichai - Open Closed Open
Den israeliske poetens sista diktsamling är en otroligt hyllad bok.
The New York Review of Books kallade den
An heroic achievement of the spirit... An incomparable triumph.
Den är översatt till engelska från hebreiska och innehåller många referenser till den judiska mysticismen, kabbala, men den är otroligt vacker i språket och meningarna är fantastiska.
Frank Millers Sin City - The Hard Goodbye
Hårdkokt noir i grafisk form. Jag vet, ni har sett filmen. Men boken är så mycket mer, som alltid. Frank Millers användning av bara svart och vitt kräver mycket talang och att verkligen veta hur skuggningar läggs. Det hårda språket blir poesi tillsammans med teckningarna.
Det tredje och sista tipset är:
Michael Chabon - The Final Solution
En av Amerikas just nu hetaste författare med vilken Kobra på SVT hade en kortare intervju för ett tag sedan om hans nya bok The Yiddish Policemen´s Union.
Den här jag tipsar om köpte jag efter att ha läst klart hans Wonder Boys och älskat den. Boken börjar med att en stum nioårig pojke med en afrikansk papegoja som flytt Nazi-Tyskland kommer in i livet hos en mycket gammal välkänd detektiv som pensionerat sig på den engelska landsbygden för att odla bin. Papegojan rabblar siffror. Vad kan det vara? Hemlig SS-kod? Läs och njut.
lördag, juni 14
På en resa mot orden.
Jag har införskaffat Staden vi kom till. Dikter av Tord Karlsson och Robert Håkansson, varav den senare är en bekant som man träffar på stan då och då. Har inte hunnit läsa mer än några rader men det ser lovande ut. Jag återkommer till boken när jag läst mer.
Såg en affisch i bokhandeln som annonserade att Tomas Tranströmer kommer till Mariannelunds Folkhögskola. Visserligen kan Tranströmer inte prata längre men att se honom och uppleva hans dikter skulle alltid vara trevlig, då hans dikter är helt fantastiska och han är verkligen en av dom poeter som inspirerat mitt eget skrivande. 100 kr förköp plus resan till Mariannelund.
Den tjugonionde juni sker detta event. En söndag. Inget dåligt sätt att spendera en söndag.
Såg en affisch i bokhandeln som annonserade att Tomas Tranströmer kommer till Mariannelunds Folkhögskola. Visserligen kan Tranströmer inte prata längre men att se honom och uppleva hans dikter skulle alltid vara trevlig, då hans dikter är helt fantastiska och han är verkligen en av dom poeter som inspirerat mitt eget skrivande. 100 kr förköp plus resan till Mariannelund.
Den tjugonionde juni sker detta event. En söndag. Inget dåligt sätt att spendera en söndag.
torsdag, juni 12
Det låga priset för värdighet
Det första inlägget för i år skrivs på en nyligen inköpt bärbar dator.
Jag har varit utan ett verktyg att skriva en lång tid nu men har till sist hittat en riktigt bra bärbar dator. Så nu kanske denna, sedan länge dödsförklarade blogg, kommer visa små små tecken av liv igen. Eller med all säkerhet, visa små tecken på liv igen.
Jag ville bara få in en liten historia om människors snålhet, girighet och deras rabatterade pris på sin egen värdighet.
Innan jag köpte denna dator tänkte jag, som resten av Vimmerbys och utsides liggandes socknar göra ett klipp på en nyöppnad affärs introduktionspris på bärbar dator. 10 datorer per dag under öppningshelgens tre dagar. "Kom tidigt och ställ dig långt fram i kön så kommer du säkert får en." Jädra illusioner.
Första dagen var man en sten i en fors. Kom dit tidigt och var bland dom första tio. Dörrarna öppnades och folk sprang förbi alla som trodde detta skulle gå lugnt till. Datorna var slut innan jag kommit förbi dörrarna.
Andra dagen och ett till försök. Var bland dom tio första igen fast jag kom dit en halvtimme tidigare än dagen innan. Lyssnade på en tant på kryckor som sa att nästa dag syns vi väl vid klockan fem på morgonen om vi ska ha någon dator. Alla bakom oss visste att vi var ute efter datorer men vanlig hövlighet finns inte vid sådana här stunder. Dom skulle också ha en. Dörrarna öppnas och tonen har blivit hårdare än i förrgår. Armbågarna flyger farligt nära förbi ansikten och en sextio-årig gubbe förvandlas till Susanna Kallur på 100 meter. När jag kommer fram till datorer ligger folk i en hög av datorkartonger men den enskilda skrikande personen som har en dator i ett krampaktigt tag på golvet och skriker: "Den är min! Jag har den! Släpp den!"
Han ställer sig långsamt upp med ett rött ansikte och lossar inte greppet eller blicken från datorn. Han ser ingen människa han nyss skrikit åt i ansiktet. Han skäms. Mitt retfulla jag vill säga: "Värdighet finns i hylla tre." Men jag är tyst och går ut. Vid dörren möter jag tanten på kryckor. Jag ser inte hennes blick men jag tänker: "Du kan nog står här vid fem imorgon men du kommer inte få någon dator ändå."
Inte när människors snålhet förvandlar sextioåriga gubbar till sprinterlöpare.
Inte när människor säljer sin värdighet för det låga priset av 2990 kronor.
Tio själar per dag under öppningshelgens tre dagar.
Jag har varit utan ett verktyg att skriva en lång tid nu men har till sist hittat en riktigt bra bärbar dator. Så nu kanske denna, sedan länge dödsförklarade blogg, kommer visa små små tecken av liv igen. Eller med all säkerhet, visa små tecken på liv igen.
Jag ville bara få in en liten historia om människors snålhet, girighet och deras rabatterade pris på sin egen värdighet.
Innan jag köpte denna dator tänkte jag, som resten av Vimmerbys och utsides liggandes socknar göra ett klipp på en nyöppnad affärs introduktionspris på bärbar dator. 10 datorer per dag under öppningshelgens tre dagar. "Kom tidigt och ställ dig långt fram i kön så kommer du säkert får en." Jädra illusioner.
Första dagen var man en sten i en fors. Kom dit tidigt och var bland dom första tio. Dörrarna öppnades och folk sprang förbi alla som trodde detta skulle gå lugnt till. Datorna var slut innan jag kommit förbi dörrarna.
Andra dagen och ett till försök. Var bland dom tio första igen fast jag kom dit en halvtimme tidigare än dagen innan. Lyssnade på en tant på kryckor som sa att nästa dag syns vi väl vid klockan fem på morgonen om vi ska ha någon dator. Alla bakom oss visste att vi var ute efter datorer men vanlig hövlighet finns inte vid sådana här stunder. Dom skulle också ha en. Dörrarna öppnas och tonen har blivit hårdare än i förrgår. Armbågarna flyger farligt nära förbi ansikten och en sextio-årig gubbe förvandlas till Susanna Kallur på 100 meter. När jag kommer fram till datorer ligger folk i en hög av datorkartonger men den enskilda skrikande personen som har en dator i ett krampaktigt tag på golvet och skriker: "Den är min! Jag har den! Släpp den!"
Han ställer sig långsamt upp med ett rött ansikte och lossar inte greppet eller blicken från datorn. Han ser ingen människa han nyss skrikit åt i ansiktet. Han skäms. Mitt retfulla jag vill säga: "Värdighet finns i hylla tre." Men jag är tyst och går ut. Vid dörren möter jag tanten på kryckor. Jag ser inte hennes blick men jag tänker: "Du kan nog står här vid fem imorgon men du kommer inte få någon dator ändå."
Inte när människors snålhet förvandlar sextioåriga gubbar till sprinterlöpare.
Inte när människor säljer sin värdighet för det låga priset av 2990 kronor.
Tio själar per dag under öppningshelgens tre dagar.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
