Det låga priset för värdighet

Det första inlägget för i år skrivs på en nyligen inköpt bärbar dator.
Jag har varit utan ett verktyg att skriva en lång tid nu men har till sist hittat en riktigt bra bärbar dator. Så nu kanske denna, sedan länge dödsförklarade blogg, kommer visa små små tecken av liv igen. Eller med all säkerhet, visa små tecken på liv igen.

Jag ville bara få in en liten historia om människors snålhet, girighet och deras rabatterade pris på sin egen värdighet.

Innan jag köpte denna dator tänkte jag, som resten av Vimmerbys och utsides liggandes socknar göra ett klipp på en nyöppnad affärs introduktionspris på bärbar dator. 10 datorer per dag under öppningshelgens tre dagar. "Kom tidigt och ställ dig långt fram i kön så kommer du säkert får en." Jädra illusioner.

Första dagen var man en sten i en fors. Kom dit tidigt och var bland dom första tio. Dörrarna öppnades och folk sprang förbi alla som trodde detta skulle gå lugnt till. Datorna var slut innan jag kommit förbi dörrarna.

Andra dagen och ett till försök. Var bland dom tio första igen fast jag kom dit en halvtimme tidigare än dagen innan. Lyssnade på en tant på kryckor som sa att nästa dag syns vi väl vid klockan fem på morgonen om vi ska ha någon dator. Alla bakom oss visste att vi var ute efter datorer men vanlig hövlighet finns inte vid sådana här stunder. Dom skulle också ha en. Dörrarna öppnas och tonen har blivit hårdare än i förrgår. Armbågarna flyger farligt nära förbi ansikten och en sextio-årig gubbe förvandlas till Susanna Kallur på 100 meter. När jag kommer fram till datorer ligger folk i en hög av datorkartonger men den enskilda skrikande personen som har en dator i ett krampaktigt tag på golvet och skriker: "Den är min! Jag har den! Släpp den!"
Han ställer sig långsamt upp med ett rött ansikte och lossar inte greppet eller blicken från datorn. Han ser ingen människa han nyss skrikit åt i ansiktet. Han skäms. Mitt retfulla jag vill säga: "Värdighet finns i hylla tre." Men jag är tyst och går ut. Vid dörren möter jag tanten på kryckor. Jag ser inte hennes blick men jag tänker: "Du kan nog står här vid fem imorgon men du kommer inte få någon dator ändå."

Inte när människors snålhet förvandlar sextioåriga gubbar till sprinterlöpare.
Inte när människor säljer sin värdighet för det låga priset av 2990 kronor.
Tio själar per dag under öppningshelgens tre dagar.