Och Sverige lägger sig ner för att dö.

Det är lustigt. Stod på jobbet och hade alldeles glömt Sveriges match mot Ryssland. Byter kanal och det första jag hör är hur Ryssland gör mål och kommentatorn säger: "Ett noll till Ryssland. Men det här blir bra. Tänker på hur Sverige har vänt i andra matcher. Det här klarar vi."

Vid det tillfället tänker jag: "Nej, det gör dom faktiskt inte."

Jag ska erkänna att jag inte är sportintresserad. Men det kan vara roligt att lyssna och se på i lite större evenemang. Som EM. Och av min föga erfarenhet förstod jag att Sverige skulle åka ut efter det där första målet av Ryssland.
Svenska lag, vare sig det gäller ishockey, fotboll eller något annat har en dålig ovana att förlita sig på gamla stjärnor som haft sin glansperiod. Och när dom sedan inte presterar mirakel åt det svenska folket blir vi förvånande, arga och besvikna.
Ni som följer detta mer än mig. Är det inte så att Sverige kvävs av pressade lägen? Dom blir en gammal hund som springer ut i skogen för att dö.
Nu låter vi alla gamla spelare lämna plats för våra okända stjärnor.

Dom som spelar på fotbollsplanen bakom huset. Dom som sparkar en boll mot väggen tills solen gått ner och driver grannarna till vansinne med det eviga dunkandet mot garageportarna. Dom som tar med sig bollen och sätter sig andfådda vid bordet efter deras mamma ropat in dom till middag.

Zlatan, du är petad! Ljungberg, du är petad! Mellberg, du är petad!
Chippen, du är SÅÅÅÅ petad! Anders Svensson, du är också petad! Henke Larsson, du är petad...