En text har gått förlorad. Inspirerad av temat drömmar man tvingas släppa fria på grund av ålder, kärlek, eller andra omständigheter skulle jag, mitt dumma nöt, skriva den direkt på en opålitig sida och spara den.
När allt var klart och jag var mäkta nöjd över den just för den kom direkt från hjärtat och ingen eftertanke eller överanalyserande förstörde den.
Precis när jag ska spara den blir det ett felmeddelande att webbsidan inte kan laddas och dikten går förlorad över en dålig jävla server eller vad som helst.
Jag har försökt restaurera den från mitt minne men nu känns det som den blir övertänkt bara för att man försöker så hårt att komma ihåg den precis som den var.
Järnspikar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar