"Datten!", säger Fredrika när hon lägger handen på min mage med ett leende. Men det är för sent. Jag har min hand på ett av dom mobila pax-ställen vi bestämt i våra regler. Detta är en scen från en av dagens akter på mitt jobb. En uttråkning med en gnutta lekfullhet tog upp denna gamla lek och förde mig tillbaka till när jag var nio år. Men det blev många skratt, leenden, en del onda blickar och en välbehövlig dos energi.
Ska man vara petig så "dattade" Fredrika mig två minuter innan vi gick av skiftet, tillåten av min välvilliga natur i ett utlånande av en tändare. Men större delen av dagen passerade med henne som "den som har den".
Så jag ser mig själv som vinnare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar