Lekparken i aluminium

"Datten!", säger Fredrika när hon lägger handen på min mage med ett leende. Men det är för sent. Jag har min hand på ett av dom mobila pax-ställen vi bestämt i våra regler. Detta är en scen från en av dagens akter på mitt jobb. En uttråkning med en gnutta lekfullhet tog upp denna gamla lek och förde mig tillbaka till när jag var nio år. Men det blev många skratt, leenden, en del onda blickar och en välbehövlig dos energi.

Ska man vara petig så "dattade" Fredrika mig två minuter innan vi gick av skiftet, tillåten av min välvilliga natur i ett utlånande av en tändare. Men större delen av dagen passerade med henne som "den som har den".

Så jag ser mig själv som vinnare.

Den uteblivna hjärnan

Jag hade glass i korgen. På den stora matmarknaden som på fredagar brukar vara ett slalomlopp genom äldre tanters illa placerade kundvagnar, som i många fall tvingar fram omvägar genom affären, tänkte jag skulle kunna undvikas genom att handla idag. Ett ödesdigert misstag som jag fick betala med en sönderbiten läpp och mycket uppdämd ilska.

Allting börjar redan innan jag kommit in i affären. En vägg av blomväxter med en ytterst liten passage till entrén skapade en flaskhals som slumpmässigt hindrades helt av några tanter som placerade sig mitt i den trånga passagen för betrakta det färgglada ogräset. När min entré äntligen var nådd efter ett irriterande momentstopp skulle jag handla mina varor i en snabb takt och genast avlägsna mitt lekamen i sällskap med varor därifrån. Tre gånger stoppades min flykt av en tant med solglasögon på INNE I AFFÄREN(!) och en tröja som bars av hippies på sextio-talet. Varken förr eller senare. Efter mina framtida inköp var nedlagda i korgen och jag bara hade syn för utgången tänkte jag att glass vore ett enkelt sätt att liva upp detta hemska besök i affären. Jag lade ner en bytta av gräddglass smaksatt med Bailey´s och ställde mig i kön som verkade kortast. Bara två framför mig. Men vem, stod inte där och lastade upp ett berg av varor från sin överfulla kundvagn, om inte HIPPIETANTEN!

Detta berg av varor skulle hon också uppdela i tre olika betalningar. Så först lastar hon upp varor, lägger den lilla "Nästa kund"-pinnen bakom och lastar upp ett mindre berg bakom den. Sedan ska hon givetvis lägga upp sin väska på minsta möjliga plats vid kassan för att leta upp sina pengar. Hon hittar pengar till första betalningen och väskan ramlar ner på golvet och spiller ut nakenbilder på henne själv. Uck! Kräkreflexen blandades med tankarna på min stackars smältande glass men gick sakta över. Precis när hon är klar efter en kolossalt lång tid och omständiga åtaganden ska hon börja lasta sina varor som tar upp all plats för dom kommande kundernas varor. Men inte innan hon snyter sig i en äcklig gammal pappersnäsduk som hon på pensionärers vis stoppar tillbaka ner i fickan.

Nu är hon borta. Bara en framför mig. Han har inte lika många artiklar i sin kundvagn och han verkar vara en genomtänkt, organiserad man som vill härifrån lika snabbt som mig.

Han lastar upp 10 artiklar på bandet vänder sig till kassörskan och säger, "Dom här ska jag betala för sig." och lägger den lilla "Nästa kund"-pinnen bakom varorna och börjar bygga nästa berg.

Och sakta dör min glass.

Grannen som vill duscha

Kan man duscha så här tidigt på morgonen, undrar jag?
Man vill ju inte få dom där onda blickarna när man möter sina grannar senare på dagen.
Efter många vilda teorier om varför deras grannes dusch sätter igång klockan halv fem på morgonen. Sköljer han bort blod från ett mordoffer? Har han haft sex med någon så här på morgonen? Eller med sig själv? Han kanske har målat sig själv med bearnaisé-sås och måste få bort det innan den blir dålig?
Gudarna ska veta hur mina grannar tänker om jag duschar nu.
Jag kanske ska skriva ett brev till dom där jag förklarar min bakfylle-dag av total lathet. Att jag helt enkelt haft ett film-maraton som slutade efter jag sett på Kings of Comedy på TV4 och jag ville inte lägga mig svettig och illaluktande i mina nytvättade lakan.

Då slutar dom kanske med alla dessa vilda teorier. Jävla grannar.

Dom eländiga röda

Holly Golighty refererade till såna här dagar som "dom eländiga röda". Men hon hade Tiffanys.

Det är en röd dag idag men en förutsättning, en vild förutsättning från kontoret har resulterat i en arbetsdag för mig. Men jag är hoppfull. Jag har ett eget "Tiffanys". Jag hade en rolig dag på jobbet igår. En kvinnlig arbetskollega förgyllde arbetsdagen med diverse anekdoter, sitt goda humör och skämtsamma sinnelag. Tyvärr jobbar hon inte med mig idag men gårdagens bravader kommer hålla mig på gott humör hela helgen. Kvällen kommer avslutas på en restaurang precis nedanför jobbet med en kall öl. Det kommer nog bli en bra dag trots allt. Jag har mitt "Tiffanys".

Hörde på radion igår att SSU ska stämma fem företag som lånar ut pengar via SMS på grund av en ökning i ungdomarnas skuldsättning. Inga detaljer avslöjades om i vilka åldrar dessa ungdomar befann sig men jag gissar att åldern svänger mellan 15 och 20.

Själv blev jag ägare av en väldigt gammal Motorola mitt första år på gymnasiet. Jag använde den inte mycket men allt eftersom tiden gick insåg jag att det är en ganska bra manick att ha. Om man brukar den rätt.
Jag blev litet förfärad första gången jag hörde om en åtta-åring som hade fått sin första mobil-telefon. Jag tycker nog man skulle kunna vänta med att ge sina barn en mobiltelefon med tanke på dom enorma kostnader en mobilräkning kan uppnå i händerna på någon som är i en ålder då man har mest vänner i hela världen.
Men med tanke på ungdomarnas skuldsättning verkar åtta-åringarna mer ansvarsfulla med sina mobil-telefoner än 15-åringar.
Kanske dags att föräldrarna vänder sig mot sina söner och döttrar när dom är ute och övningskör och förklarar privilegiet med att äga en mobil-telefon:

"With great mobilephones comes great responsibilities."

En annan röst, en annan sång

Ett talangfyllt blod flyter genom ådrorna på min släkt.
Även om många av dom verkar i det tysta finns det några som väljer att låta andra människor veta vad dom kan. En av dessa är min kusins dotter. Jag hörde henne sjunga på ett bröllop förra sommaren. En fantastisk röst som kan höras av den skara människor som besöker hennes MySpace-sida. Finns i skrivande stund fyra härliga sånger att lyssna på.
Besök den.
Ni kommer inte ångra er.

Den övergivna jorden

När vännerna gått hem spelar jag "Carriage" med Counting Crows.
Jag blandar en drink och sätter mig på balkongen och röker en cigarett. Disiga små orange ljus lyser från gatlamporna utanför tågstationen. Himlen är röd och tonar ut i mörkt blått där den närmar sig himlavalvet.

Fönstren i staden är släckta och allting är tyst och stilla. Det känns som ingen varit här på många många år. Bara jag. Och jag känner en ensamhet som är skrämmande och trygg.
Som ingen annan människa finns och jag kan lämna min dörr olåst. Jag kan gå ut i staden som har ett täcke av natt och gå in i alla övergivna hus, lägenheter och affärer och ingen människa kommer vara där.
Jag är ensam på den här övergivna jorden.
Som ett bortglömt barn i ett varuhus efter stängningsdags.

Så känns det nu.

En gäst saknas

Idag är det lanseringsdag för Marcus Birros bok, Svarta Vykort. En bok om han och hans flickväns förlust av sina ofödda barn.
En bok om tröst. Sorg. Värdighet. Heder och tolerans.
Marcus Birro har uppläsning på Kulturkammaren i Norrköping idag klockan fyra.

Jag önskar att jag kunde närvara men informationen nådde mig först igår. Så detta evenemang får fortsätta med en frånvarande gäst. En gäst som sitter fjättrad av en timme två timmars bilfärd härifrån.

Men det blir nog en till kaffe och en cigarett.

Vilsen översättning

Min fars bästa avsikter ledde till ett avsänt e-brev till England.
Innehållet behandlade en förfrågan om en oljepump till min brors havererade bil. Jag älskar min far både för hans brister och kvaliteter men ibland blir hjärnsläppen stora.

E-brevet innehöll väldigt få ord och var lättförståeligt. Ett barn med nyligen inlärd läskunnighet hade utan problem kunnat förstå min faders simpla önskan om en oljepump till en Alfa Romeo GTV.
Repliken från firman som mottog min faders e-brev upplyste dock min far om ett enkelt, men ack så viktigt faktum när man sänder e-brev till andra länder:

"Sorry, but I don´t speak Swedish."

Dåliga utsikter

Krashade i sängen klockan tio i morse. Efter en tung natts arbete som slutade klockan sex var tröttheten långt borta i horisonten.
Det är ett resultat av rubbade sömntider.

Jag vaknade klockan tre på eftermiddagen och kände en stor utmattning i kroppen.
Den sista natten av arbete har dåliga utsikter.

Missuppfattningarnas natt

Linda Skugges blogg går i graven.
Efter för många hot och påhopp har Sveriges argaste feminist blivit knäckt. Det gör mig ganska sorgsen. Jag har inte läst ett enda ord som skrivits av Linda Skugge men hon har på något sätt ändå lyckats få min uppmärksamhet genom vissa rapporteringar av hennes olika uttalandet. Det är beundransvärt. Genom denna nästan mytiska bild jag har fått av Linda Skugge så har jag alltid föreställt mig en okrossbar kvinna som skulle kunna förinta dig med en blick om du inte läst Valerie Solanas SCUM manifest. Och det är synd att en sådan kvinna har pressats till sin gräns.

En rolig sak var att jag hörde om allt detta på radion inatt och människor fick ringa in och uttrycka vad dom tänkte om detta. Jag kan mycket väl ha missuppfattat denna människa men det var ändå så roligt att jag måste nämna det här.

En man med en ganska bred dialekt tyckte "att Linda Skugge borde tåla folk som skriver illa om henne för hon skriver ju själv mycket illa." Väldigt roligt taget ur sitt sammanhang.

Och till sist en tröstens ord för Lindas blogg:
Do not go gentle into that good night.

Sjukdomens flykt

Efter tre dagar upphör näsan att rinna, rösten börjar komma tillbaka efter hostningarnas misshandel och jag känner sakta sjukdomens flykt.

Det som har plågat mig mest med denna sjukdom är att jag inte kunnat dricka kaffe utan att få ett hostanfall som varar i fem minuter och efteråt är det dags att upprepa proceduren.
När man är en regelbunden kaffedrickare som jag, så behöver man den där koppen, inte bara därför det är gott, men också för att jag personligen kan känna av en liten antydan till huvudvärk om jag inte får mitt kaffe. Så ni ser hur detta lätt kan bli en ond cirkel.
En sådan ond cirkel som man inte behöver i sin sjukdom. Drack min första kopp kaffe idag utan hostattack och kände hur mina böner blivit besvarade.

Nästa gång ska jag försöka blanda kaffet med Mollipect. Smaklökarna är ändå inte funktionsdugliga när man är förkyld.

Bevara golfen

Vädret har lockat fram golfspelarna och min vän, Falk berättade att han varit ute och svingat klubborna för första gången i år. En annan vän, Beppe har i sin profil på MSN Messenger en fotnot om att han köpt nya klubbor för denna säsong.

Visst verkar golf vara en trevlig sport(?) och ett nöjsamt tidsfördriv där man med goda vänners umgänge är på en vandring i designad natur och slår en liten vit boll framför sig hela tiden på så få slag som möjligt. Jag är definitivt säker på att jag skulle uppskatta golf om jag inte tyckte följande.

För mig verkar golf alltid ha varit mer än vad jag skrev här. Det är en livsstil. En sofistikerad sådan, med ursprung från Skottland där det första golfspelet dokumenterades 1456 på Bruntsfield Links i Edinburgh. Hela sporten doftar av överklass och jag tycker det ska förbli så.

Därför har mina vänners golfspelande börjat irritera mig. Vanliga arbetare ska inte knyta på sig golfskor, gå ut med sina klubbor och börja svinga på fairway precis som dom också har all rätt att vara där. Alla golfklubbar borde införa åtgärder för att hålla oss vanliga människor borta från sina banor. Högre priser på inträde i golfklubbar, greenfee´s, utrustning. Syna varje människa noggrannt innan dom tillåts in på golfklubbens parkering. Om en Mercedes i miljonklassen närmar sig, be om identifikation. Bilen kan vara lånad.

Golf ska tillhöra människor som har över miljonen i månadslön, troféhustru och herrgård, takvåning i Stockholms innerstad, sommarvilla i Österlen och åker till något semestermål i privatjet två gånger om året.