En smak av öl.

Igår kväll var jag och en stor del av mina arbetskamrater på en ölprovning. Efter en snabb rundgång i bryggeriet fick vi prova sex olika sorters öl.
Den första var Åbros färsköl som dom bara sålde och serverade på deras egna krog. Riktigt god måste jag säga. Har ni vägarna förbi Vimmerby i sommar rekommenderar jag ett besök på Brygghuset, vilken är Åbro Bryggeri´s egna krog. God mat har dom också.

Ärligt talat minns jag bara första ölen riktigt klart. Efter det spårade det hela ut. Hela kannor ställdes fram där man fick fylla på glasen själv. Behöver jag säga att glasen fylldes på flitigt? Och glasen var inte ens tomma när vi var klara. Frikostigt. Roligt. Och väldigt lärorikt. Om man inte fyller på provglasen hela tiden.

Sorgskrift för de frånvarande

Först Counting Crows på Cirkus. Inställt/Framskjutet.
Nu får man veta att Sverige inte ens finns med på Tom Waits' turnéplan.
Hans nya skiva Glitter & Doom har släppts eller ska släppas. Kommer inte ihåg vilket men Tom som tycker om Sverige väldigt mycket har lämnat oss utanför som vildhundar i regnet. Vet inte om det är på grund av tidsbrist men det är hur som helst väldigt sorgligt. Hade gärna sett honom för att fylla ut tomrummet Counting Crows inställning orsakade.

Sitter just nu och lyssnar igenom hans superb tre-skivorsalbum Orphans med sånger som The World Keeps Turning som var med i filmen Pollock som Ed Harris gjorde huvudrollen i, You Can Never Hold Back Spring från väldigt vackra filmen Tigern Och Snön. Sorgerna stockas i halsen på mig. Kan ingen BRA artist äntligen välsigna detta land med en konsert. Åtminstone tills vi landsförvisat Jason Mrhaz, Daffy, EMD, Ola och alla andra Absolute Hits-stjärnor? Hur kan såna få listettor jämfört med detta?

Närmare.

Längtansfull. Har försökt skriva men det har inte blivit så mycket mer än några korrigeringar här och där. Men det känns ändå skönt att jag skrivit varje dag den här veckan. Disciplinen måste ju tränas upp. Man känner sig stolt även om man inte arbetar ihop så mycket man vill.

Imorgon ska ett par vänner titta förbi för att grilla, dricka några öl och prata om allt mellan himmel och jord. Det ska bli kul. Just nu surfar jag bara runt på måfå får att tiden ska röra sig obemärkt förbi mig.

Och Sverige lägger sig ner för att dö.

Det är lustigt. Stod på jobbet och hade alldeles glömt Sveriges match mot Ryssland. Byter kanal och det första jag hör är hur Ryssland gör mål och kommentatorn säger: "Ett noll till Ryssland. Men det här blir bra. Tänker på hur Sverige har vänt i andra matcher. Det här klarar vi."

Vid det tillfället tänker jag: "Nej, det gör dom faktiskt inte."

Jag ska erkänna att jag inte är sportintresserad. Men det kan vara roligt att lyssna och se på i lite större evenemang. Som EM. Och av min föga erfarenhet förstod jag att Sverige skulle åka ut efter det där första målet av Ryssland.
Svenska lag, vare sig det gäller ishockey, fotboll eller något annat har en dålig ovana att förlita sig på gamla stjärnor som haft sin glansperiod. Och när dom sedan inte presterar mirakel åt det svenska folket blir vi förvånande, arga och besvikna.
Ni som följer detta mer än mig. Är det inte så att Sverige kvävs av pressade lägen? Dom blir en gammal hund som springer ut i skogen för att dö.
Nu låter vi alla gamla spelare lämna plats för våra okända stjärnor.

Dom som spelar på fotbollsplanen bakom huset. Dom som sparkar en boll mot väggen tills solen gått ner och driver grannarna till vansinne med det eviga dunkandet mot garageportarna. Dom som tar med sig bollen och sätter sig andfådda vid bordet efter deras mamma ropat in dom till middag.

Zlatan, du är petad! Ljungberg, du är petad! Mellberg, du är petad!
Chippen, du är SÅÅÅÅ petad! Anders Svensson, du är också petad! Henke Larsson, du är petad...

Allt är fint.

Sista arbetsdagen den här veckan och sedan väntar midsommar, vilken jag hoppas bjuder på finare väder än i dag. Det är skönt med ledigt i vilket fall som helst. Då kan man dansa under diamanthimlen med en hand vinkandes fritt.

Gillar att Italien vann igår. Gillar att Holland vann igår.
Gillar att Marcus Birro och Jonna väntar barn som man kan läsa om på hans blogg.
Gillar Foo Fighters sång "Long Road To Ruin" och såg precis videon. Foo Fighters har nästan alltid roliga videos som ändå passar bra till deras bra låtar.

Detta är inte den video jag såg men den finns att kolla in på YouTube.
I den videon finns hela historien bakom. Kolla in den här först, surfa sedan vidare och titta på den "riktiga" videon på Foo Fighters officiella kanal på YouTube.

Den skapande processen

Mina dikter börjar så smått ta sina former nu och det går riktigt bra. Dessvärre går det inte fort. Det är kanske en bra sak men det är tråkigt att se hur dikterna tar form och man skriver för att plötsligt sluta för att tvingas åka till jobbet.
Men arbetet fortsätter ju trots allt när man kommer hem och det där "avbrottet" kan vara en bra sak så man inte trasar sönder kugghjulen i hjärnan och så blir det mos av allting i slutändan.

Jag vill ha tjugo till trettio dikter att kunna välja ut till ett häfte som jag sedan ska lägga ut på Vulkan. Det är väldigt skönt att kunna skriva igen efter att ha varit utan dator ett bra tag. Missförstå mig inte inte. Jag HAR skrivit, men det har varit på papper med penna och jag tror jag är för modern eller för lat för kunna hitta något riktigt flyt när man skriver så. Men det tillsammans med skrivmaskinen har fungerat som ett substitut under den datorlösa tiden.

Kanske går jag händelserna i förväg här men jag har funderat en del på omslaget till häftet och det står mellan tre alternativ:

1. Fotografi som jag själv har tagit (Motiv ej klart)

2. Oljemålning av mig själv. (Motiv ej klart)

Och det tredje skulle fungera som en hyllning till min nyligen avlidna morfar. Han var en konstnär och jag har tänkt att tillägna boken honom men det skulle vara fantastiskt om jag fick använda en av hans målningar som omslag.

Hur ser er kreavtiva process ut, vad den än må vara?

Hur våra verk försvinner

En text har gått förlorad. Inspirerad av temat drömmar man tvingas släppa fria på grund av ålder, kärlek, eller andra omständigheter skulle jag, mitt dumma nöt, skriva den direkt på en opålitig sida och spara den.
När allt var klart och jag var mäkta nöjd över den just för den kom direkt från hjärtat och ingen eftertanke eller överanalyserande förstörde den.
Precis när jag ska spara den blir det ett felmeddelande att webbsidan inte kan laddas och dikten går förlorad över en dålig jävla server eller vad som helst.

Jag har försökt restaurera den från mitt minne men nu känns det som den blir övertänkt bara för att man försöker så hårt att komma ihåg den precis som den var.

Järnspikar.

Nätets Deja Vu och brisen från mina vingslag

Det här är en sida jag har surfat förbi oräkneliga gånger.
Varje gång har jag stannat till och tänkt: Vilken bra sida!, och sedan har min fascination bleknat i samma stund som jag gått vidare till en annan sida och jag minns knappt att sidan har funnits.

När jag sedan återvänder till den (oftast av slump) får jag deja vu-känsla. Därför har det nu lagts ett bokmärke på denna sida och jag kommer dela med mig av denna goda sida (smakar jordgubbar med riktigt mjölk) i länkarna ni ser till höger om mina blogginlägg. Mycket nöje. Hoppas ni hittar bra tips inför sommarläsningen. Och med tanke på det listar jag ett par egna favoriter ni kan ha i hängmattan tillsammans med en kall öl.

Yehuda Amichai - Open Closed Open

Den israeliske poetens sista diktsamling är en otroligt hyllad bok.
The New York Review of Books kallade den

An heroic achievement of the spirit... An incomparable triumph.

Den är översatt till engelska från hebreiska och innehåller många referenser till den judiska mysticismen, kabbala, men den är otroligt vacker i språket och meningarna är fantastiska.

Frank Millers Sin City - The Hard Goodbye

Hårdkokt noir i grafisk form. Jag vet, ni har sett filmen. Men boken är så mycket mer, som alltid. Frank Millers användning av bara svart och vitt kräver mycket talang och att verkligen veta hur skuggningar läggs. Det hårda språket blir poesi tillsammans med teckningarna.

Det tredje och sista tipset är:

Michael Chabon - The Final Solution

En av Amerikas just nu hetaste författare med vilken Kobra på SVT hade en kortare intervju för ett tag sedan om hans nya bok The Yiddish Policemen´s Union.
Den här jag tipsar om köpte jag efter att ha läst klart hans Wonder Boys och älskat den. Boken börjar med att en stum nioårig pojke med en afrikansk papegoja som flytt Nazi-Tyskland kommer in i livet hos en mycket gammal välkänd detektiv som pensionerat sig på den engelska landsbygden för att odla bin. Papegojan rabblar siffror. Vad kan det vara? Hemlig SS-kod? Läs och njut.

På en resa mot orden.

Jag har införskaffat Staden vi kom till. Dikter av Tord Karlsson och Robert Håkansson, varav den senare är en bekant som man träffar på stan då och då. Har inte hunnit läsa mer än några rader men det ser lovande ut. Jag återkommer till boken när jag läst mer.

Såg en affisch i bokhandeln som annonserade att Tomas Tranströmer kommer till Mariannelunds Folkhögskola. Visserligen kan Tranströmer inte prata längre men att se honom och uppleva hans dikter skulle alltid vara trevlig, då hans dikter är helt fantastiska och han är verkligen en av dom poeter som inspirerat mitt eget skrivande. 100 kr förköp plus resan till Mariannelund.
Den tjugonionde juni sker detta event. En söndag. Inget dåligt sätt att spendera en söndag.

Det låga priset för värdighet

Det första inlägget för i år skrivs på en nyligen inköpt bärbar dator.
Jag har varit utan ett verktyg att skriva en lång tid nu men har till sist hittat en riktigt bra bärbar dator. Så nu kanske denna, sedan länge dödsförklarade blogg, kommer visa små små tecken av liv igen. Eller med all säkerhet, visa små tecken på liv igen.

Jag ville bara få in en liten historia om människors snålhet, girighet och deras rabatterade pris på sin egen värdighet.

Innan jag köpte denna dator tänkte jag, som resten av Vimmerbys och utsides liggandes socknar göra ett klipp på en nyöppnad affärs introduktionspris på bärbar dator. 10 datorer per dag under öppningshelgens tre dagar. "Kom tidigt och ställ dig långt fram i kön så kommer du säkert får en." Jädra illusioner.

Första dagen var man en sten i en fors. Kom dit tidigt och var bland dom första tio. Dörrarna öppnades och folk sprang förbi alla som trodde detta skulle gå lugnt till. Datorna var slut innan jag kommit förbi dörrarna.

Andra dagen och ett till försök. Var bland dom tio första igen fast jag kom dit en halvtimme tidigare än dagen innan. Lyssnade på en tant på kryckor som sa att nästa dag syns vi väl vid klockan fem på morgonen om vi ska ha någon dator. Alla bakom oss visste att vi var ute efter datorer men vanlig hövlighet finns inte vid sådana här stunder. Dom skulle också ha en. Dörrarna öppnas och tonen har blivit hårdare än i förrgår. Armbågarna flyger farligt nära förbi ansikten och en sextio-årig gubbe förvandlas till Susanna Kallur på 100 meter. När jag kommer fram till datorer ligger folk i en hög av datorkartonger men den enskilda skrikande personen som har en dator i ett krampaktigt tag på golvet och skriker: "Den är min! Jag har den! Släpp den!"
Han ställer sig långsamt upp med ett rött ansikte och lossar inte greppet eller blicken från datorn. Han ser ingen människa han nyss skrikit åt i ansiktet. Han skäms. Mitt retfulla jag vill säga: "Värdighet finns i hylla tre." Men jag är tyst och går ut. Vid dörren möter jag tanten på kryckor. Jag ser inte hennes blick men jag tänker: "Du kan nog står här vid fem imorgon men du kommer inte få någon dator ändå."

Inte när människors snålhet förvandlar sextioåriga gubbar till sprinterlöpare.
Inte när människor säljer sin värdighet för det låga priset av 2990 kronor.
Tio själar per dag under öppningshelgens tre dagar.