För en tid sedan fick alla varslade på EliMag RadarMekan i Vimmerby ett ruttet erbjudande om man avstod från sin uppsägningstid.
Erbjudandet var ruttet för oss som har en uppsägningstid på sex månader. Några skrev under för att de hade en lägre uppsägningstid.
I mitt fall skulle jag fått en summa som knappt motsvarade en månadslön. Levt på A-kassa och tvingats stämpla tills det låga orderläget hade vänt. Till hösten skulle allting vara frid och fröjd räknade de med. Hotet att inte bli återanställd om vi inte antog deras "fina" erbjudande låg som en mörk dimma i konferensrummet där jag satt med två kostymprydda herrar på varsin flank om mig. Jag tackade nej och avkrävdes i det närmaste en förklaring till varför jag inte skrev under deras papper. Jag reste mig och gick ut för att fortsätta arbeta.
Igår fick jag veta att jag och två medarbetare ska tillbringa tre veckor i Mölndal för att arbeta på deras fabrik där i januari. Bo på vandrarhem, åka hem över helgerna. Tre timmars bilfärd från Vimmerby till Mölndal. De andra två som ska åka med har heller inte skrivit under erbjudandet. En psykologisk terrorism har påbörjats. Vill arbetarna inte sluta frivilligt, måste de få hjälp på traven.
Det kommer bli sex tunga månader.
fredag, december 19
tisdag, december 2
Videokväll hos Christofer. Avsnitt II
I dessa tider av varsel, uppsägningar och när himlarna mörknar finner jag en enorm tröst och kampanda i den här otroliga sången. Det är en fantastisk sång som är för oss som utgör ryggraden av hela kapitalismen men inte får ta del av någon förmögenhet. Allt vi har är en enorm arbetsvilja och en stolthet som berövas oss om och om igen.
Detta är sången som snurrar mest i min skivspelare just nu.
Sång II: http://www.youtube.com/watch?v=uU5Fx2WqNkE
Texten:
Yeh, this one's for the workers who toil night and day
By hand and by brain to earn your pay
Who for centuries long past for no more than your bread
Have bled for your countries and counted your dead
In the factories and mills, in the shipyards and mines
We've often been told to keep up with the times
For our skills are not needed, they've streamlined the job
And with sliderule and stopwatch our pride they have robbed
[Chorus:]
We're the first ones to starve, we're the first ones to die
The first ones in line for that pie-in-the-sky
And we're always the last when the cream is shared out
For the worker is working when the fat cat's about
And when the sky darkens and the prospect is war
Who's given a gun and then pushed to the fore
And expected to die for the land of our birth
Though we've never owned one lousy handful of earth?
[Chorus x3]
All of these things the worker has done
From tilling the fields to carrying the gun
We've been yoked to the plough since time first began
And always expected to carry the can
Detta är sången som snurrar mest i min skivspelare just nu.
Sång II: http://www.youtube.com/watch?v=uU5Fx2WqNkE
Texten:
Yeh, this one's for the workers who toil night and day
By hand and by brain to earn your pay
Who for centuries long past for no more than your bread
Have bled for your countries and counted your dead
In the factories and mills, in the shipyards and mines
We've often been told to keep up with the times
For our skills are not needed, they've streamlined the job
And with sliderule and stopwatch our pride they have robbed
[Chorus:]
We're the first ones to starve, we're the first ones to die
The first ones in line for that pie-in-the-sky
And we're always the last when the cream is shared out
For the worker is working when the fat cat's about
And when the sky darkens and the prospect is war
Who's given a gun and then pushed to the fore
And expected to die for the land of our birth
Though we've never owned one lousy handful of earth?
[Chorus x3]
All of these things the worker has done
From tilling the fields to carrying the gun
We've been yoked to the plough since time first began
And always expected to carry the can
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
