Biblioteksbyggande I

Det senaste tillskottet i mitt biblioteksbyggande landade i brevlådan idag.
Den har skrivits av min absoluta favoritförfattare och var, om jag inte missminner mig, hans allra första bok. Eller novellsamling. Det har tagit lång tid för mig att komma till denna bok. Jag har läst igenom en stor del av hans böcker innan jag förmått mig att köpa denna. Men nu är jag alltså här. I början av Michael Chabon´s författarskap och efter en kvick genomläsning av den första sidan verkar jag ha en spännande läsning framför mig. Nio stycken berättelser för 112 kr på Bokus.
Jag gillar stilen på pocketversionerna av hans böcker. Konstverk inslagna i konstverk, och nej, det blir inte kaka på kaka.

En författarinnas strävande och Äcklet

De böcker jag läser just nu är Sylvia Plaths dagböcker och Satre´s Äcklet varav Sylvia Plath för tillfället är den mest intressanta. I sina dagböcker luftar hon sina makabra drömmar, kampen med att skriva dikter, sitt förhållande med Ted Hughes och hatet mot sin mamma.
Äcklet är en bok med mer tuggmotstånd som jag läser i en långsammare takt.
Jag återkommer med mera om dessa böcker när de är lästa. Sylvia Plaths dagböcker är en tjock bok och Äcklet är tung, så tung.

Det andra målet av Jonas Karlsson

Det krävs en noggrann betraktare av livet för att kunna se den svarta humorn i livets små händelser och göra dessa till en njutsam läsning. Men det är vad alla stora författare gör.
Jonas Karlsson är en av dom.


Hans skrivande debut består av arton noveller varav vissa binds samman på en smart sätt ur de olika personers synsätt. De små vardagseventerna som att se ett brev adresserat till sig i vindrutan på en okänd bil, den förskönande skrönan om ett mål i korpserien och missförståndet om numret på en lott.
Det enkla språket gör novellerna lättlästa men innehållet har tyngd. Alla små missförstånd mellan vänner och älskande skulle kunna kännas triviala när man försöker förklara vad novellerna handlar om men tack vare stilen blir det aldrig så.

Världens skönaste reklam?

Aftonbladets senaste kampanj innebär att dom säljer Sopranos tillsammans med tidningen. Vissa av dessa kampanjer är ren skit, å andra sidan kan vissa vara helt utomordentliga. Jag tänker främst på Hitchcock-samlingen.
Sopranos är en fantastisk dramaserie med maffiatema och reklamen för denna kampanj är helt lysande. Se och njut!

Hur man blir av med anställda

För en tid sedan fick alla varslade på EliMag RadarMekan i Vimmerby ett ruttet erbjudande om man avstod från sin uppsägningstid.
Erbjudandet var ruttet för oss som har en uppsägningstid på sex månader. Några skrev under för att de hade en lägre uppsägningstid.
I mitt fall skulle jag fått en summa som knappt motsvarade en månadslön. Levt på A-kassa och tvingats stämpla tills det låga orderläget hade vänt. Till hösten skulle allting vara frid och fröjd räknade de med. Hotet att inte bli återanställd om vi inte antog deras "fina" erbjudande låg som en mörk dimma i konferensrummet där jag satt med två kostymprydda herrar på varsin flank om mig. Jag tackade nej och avkrävdes i det närmaste en förklaring till varför jag inte skrev under deras papper. Jag reste mig och gick ut för att fortsätta arbeta.

Igår fick jag veta att jag och två medarbetare ska tillbringa tre veckor i Mölndal för att arbeta på deras fabrik där i januari. Bo på vandrarhem, åka hem över helgerna. Tre timmars bilfärd från Vimmerby till Mölndal. De andra två som ska åka med har heller inte skrivit under erbjudandet. En psykologisk terrorism har påbörjats. Vill arbetarna inte sluta frivilligt, måste de få hjälp på traven.
Det kommer bli sex tunga månader.

Videokväll hos Christofer. Avsnitt II

I dessa tider av varsel, uppsägningar och när himlarna mörknar finner jag en enorm tröst och kampanda i den här otroliga sången. Det är en fantastisk sång som är för oss som utgör ryggraden av hela kapitalismen men inte får ta del av någon förmögenhet. Allt vi har är en enorm arbetsvilja och en stolthet som berövas oss om och om igen.
Detta är sången som snurrar mest i min skivspelare just nu.

Sång II: http://www.youtube.com/watch?v=uU5Fx2WqNkE

Texten:
Yeh, this one's for the workers who toil night and day
By hand and by brain to earn your pay
Who for centuries long past for no more than your bread
Have bled for your countries and counted your dead

In the factories and mills, in the shipyards and mines
We've often been told to keep up with the times
For our skills are not needed, they've streamlined the job
And with sliderule and stopwatch our pride they have robbed

[Chorus:]
We're the first ones to starve, we're the first ones to die
The first ones in line for that pie-in-the-sky
And we're always the last when the cream is shared out
For the worker is working when the fat cat's about

And when the sky darkens and the prospect is war
Who's given a gun and then pushed to the fore
And expected to die for the land of our birth
Though we've never owned one lousy handful of earth?

[Chorus x3]

All of these things the worker has done
From tilling the fields to carrying the gun
We've been yoked to the plough since time first began
And always expected to carry the can

Arbetarna

Hotade hundar bits.

Även de mest lojala.

Kylan

Det ryker från hängstolarna i körsbärsträdet. Alla körsbär och löv har sedan långt tillbaka fallit ner till marken och håller på att bli en del av naturens eviga kretslopp. Frosten ligger som ett vitt lakan över gräset och man kan bara ana det mörkbruna i löven som ligger därunder.
Dom frystorkade löven krasar under mina fötter och kylan sticker i kinderna.
Jag bär in trädgårdsmöblerna i vedboden och på min väg mot nästa stapel av frostbitna plaststolar springer hunden mot stallet, lyssnar inte på min flickväns arga rop eller hennes dotters mer finkänsliga framtoning:
"Eddie, Eddie, titta! Jag har en boll."
Hunden har fått sin frihet. Med språng över gräsmattan mot nya dofter och andra djur. Inga arga röster kommer få mig tillbaka. Några minuter senare är hunden infångad, kopplad men ändå med ett leende och ett par stora bruna ögon som säger:
"Jag har haft en stunds frihet. Har du någonsin haft detsamma?"
Jag tänder en cigarett och ser på den enorma vedhögen utanför vår dörr. Jag tänker att den högen och många till kommer huggas och brinna upp innan den här kylan kommer tonas till en behaglig vårbris i ett ledigt land.

Och vinnaren är...

Jean-Marie Le Clézio

Årets Nobelprisvinnare i litteratur. Okänd för mig men så brukar det alltid vara för mig. Jag ser mest Nobelpriset som en chans att hitta intressanta författare. Det var så jag upptäckte Orhan Pamuk. Nu är det bara att vänta på dom nytryckta utgåvorna av Le Clézios romaner och se om man hittar någon läsvärd.