Videokväll hos Christopher. Avsnitt I

Den här sången blev betydelsefull för mig först när jag lärde mig texten, vilket skedde ungefär fem år efter den släpptes och haft sitt stora genombrott.
Den spelades flitigt åren då jag bodde ensam i lägenhet och hade fest varje vecka. Sångens budskap speglade mitt liv så pass bra just då. Och när jag lyssnar på den i dag så återkommer hela den här tiden så starkt inuti mig att jag inte göra annat än att sjunga med. Det får mig till en viss del att längta tillbaka till dom där bekymmersfria dagarna när vi drömde om att bli rockstjärnor så alla skulle älska oss och vi skulle aldrig vara ensamma. Fast någonstans vet man ju att det egentligen inte är så men det var skönt att ändå känna så.

Sång I: http://www.youtube.com/watch?v=WYN74ZW4k_E

Världens kortaste romaner, del 1

I dag har jag tänkt på hur mycket som ryms i ett par ord. Hur ett par korta meningar rymmer en hel värld. Man börjar tänka förbi orden, vad som hänt, vad som kommer hända. Därför tänkte jag börja införa ett återkommande element på den här bloggen med titeln: "Världens kortaste romaner". Kanske utvecklas dom vidare i mitt sinne, eller ert och har potentialen att bli stora romaner eller noveller. Jag börjar med två korta romaner från två olika författare men kommer efterhand att utveckla egna som jag publicerar med jämna, eller ojämna mellanrum.
Jag fick inspiration när jag hittade boken Not Quite What I Was Planning: Six-Word Memoirs by Writers Famous and Obscure på Amazon.

Tom vaknade, men det gjorde inte Tim.

ur John Irvings Änka i ett år

Till salu: bebisskor, aldrig använda

Ernest Hemingway

Dagen kommer långsamt

Tidigare i dag, vaknade jag långsamt.

En suddig omvärld. Som om jag öppnade mina ögon under vatten.

Det här en av de dagar som bleknar in i en annan.

Att släppa vind

Orkanen Ike ödelägger stora delar i Galveston, Texas. Fyra människor har omkommit i naturkatastrofen och fler väntas bli funna under bråte och i de översvämmade husen. Jag har sett bilder på New Times hemsida som visar gator fyllda av bråte. Båtar som blivit förda av vinden upp på motorvägar.
Och den demolerade favoritbaren i Galveston. Med det fantastiska namnet.

De stackars öronen

McDonalds har beslutat att dra in leksaken som följde med i deras barnmeny.
En till synes harmlös musikdosa som efter tester visade kunna uppnå 115 decibel, nivån då dom flesta håller för öronen eller försöker komma undan ljudet.
Varför måste föräldrar få en musikdosa inne på McDonalds för att reagera över hög ljudnivå? Har dom hört det enorma oväsen som kommer från deras ungar när dom sitter inne på restaurangen och äter? Den överstiger vida 115 decibel. Är det tre barn eller fler på McDonalds är det lögn i helvete att försöka få lite matro. Även när deras munnar är fulla av pommes lyckas dom på någon sätt skapa oljud i någon sorts form. Maten på McDonalds är bara ett depåstopp för påfyllning av energi sedan springer de, utan hänsyn till människor med sina brickor fyllda, till lekrummet där ljudnivån på deras röster måste överstiga varandra.

Musikdosan kommer inte skada era barns öron. Deras egna röster sköter den biten finfint.

De andra världarna

Nästa vecka släpps Bruno K. Öijers nya diktsamling Svart Som Silver.
Jag ska erkänna att jag inte är väl bevandrad i Öijers poesi. Jag äger blott två böcker, Samlade Dikter och Dimman Av Allt.

Men jag har läst dom och vågar påstå att han är en av våra få nationalskatter inom poesin. Intresset från min sida angående hans nya bok, som är en comebackbok, har varit lika med noll.
Men när jag läste den här artikeln på Expressens hemsida; http://www.expressen.se/kultur/1.1297354/lekens-allvar, tog jag fram Samlade Dikter och förtrollades igen. Så nu har detta kommande boksläpp från en av Sveriges största poeter blivit en viktigt höjdpunkt inom min litterära värld (och även den övriga, verkar det som).

Utöver detta så väntar även tre andra böcker som jag beställt att hämtas ut från Postens klor. The Corrections av Jonathan Franzen, The Yiddish Policemen´s Union av Michael Chabon och Gravitationens Regnbåge av Thomas Pynchon. Mums för en bokslukare.

Hockeymamman mot Putin

Kvinnan på bilden ovanför heter Sarah Palin. Hon är guvernör i Alaska. Hon är gift med en fiskare som heter Todd. Dom har fem barn tillsammans. Hon har vunnit skönhetstävlingen Miss Wasilla 1984 och kommit på andra plats i Miss Alaska.
Under en tid då marijuana var lagligt i Alaska så rökte hon även det men är emot drogen. En vanlig hockeymamma. Och hon kan bli ny vicepresident i USA.
Under en intervju i natt som man kan se en del av på svt.se frågades om hon ställer upp på Bush-doktrinen, USA:s rätt att anfalla i förebyggande syfte, föll hon och utfrågaren fick upplysa henne om vad doktrinen egentligen går ut på.
Och detta är kvinnan som ska ställas mot en erfaren, hårt kall rysk politiker som Putin. Kan någon komma ihåg att ta med näsdukar och hennes favoritgosedjur till hennes utrikespolitiska möten om hon blir vicepresident? Hon kan börja gråta.

Ett gyllene tillfälle

Läste den här artikeln på SR:s hemsida och ser ett gyllene tillfälle för Sverige.

Nu tänker jag så här:
Skyll olyckan på Norge och hota med invasion. Vi placerar trupper utmed Norges gräns och invaderar. När sedan Norges motattack kommer, ger vi helt enkelt upp och lever gott på Norges olja i alla våra dagar. Slutet gott, allting gott.

Och Jorden fortsatte snurra

Mycket oro har uttrycks i diverse radioprogram och nyhetsutsändningar angående uppstarten av partikelacceleratorn i Cern, Schweiz. Enligt vissa skulle detta experiment resultera i att Jorden sögs in i ett svart hål.
Hör och häpna! Enligt en artikel på Ekots hemsida startades partikelacceleratorn upp i morse och skickade en protonstråle 27 kilometer och vi är fortfarande här. Halleluja!
Får se hur fortsatta experiment fortlöper. Vänta och se-leken är igång.

Men det är lite synd att Jorden inte sögs in i ett svart hål.
Vill inte jobba i dag.

I want to believe

Lyssnade på reprisen från Ring P1 igår kväll och hörde en äldre herre från Huddinge som kommenterade ett tidigare samtal om någon som pratade om Estonia-katastrofen.
Den här herren ville diskutera mörkläggningen runt hela händelsen när Täppas Fogelberg inlägger kommentaren: "Det här lite åt det konspiratoriska..." då den äldre herrn genast utbrister, kanske i försök att övertyga om att han inte alls är konspiratoriskt lagd: "Varför säger du konspiration!!?!".

Hjälp! Den här fallskärmen är en ryggsäck!

Väldigt roligt.