Min disciplin är bortkastad.
Och jag är relativt säker på att ovanstående faktum är direkt anknyten till mitt nyligen införskaffade bredband.
Michael Chabon´s debutroman "The Mysteries of Pittsburgh" kom hem till mig innan jag skaffade bredband och boken blev läst, kapitel efter kapitel, i en stormande fart tills det lilla svarta paketet som det står Trådlöst bredband på, äntligen kom.
Den fantastiska boken blev utbytt mot ett digitalt informationsnät som inte på långa vägar kan mäta sig mot läsupplevelsen av min favoritförfattares debutroman. (Beror nog också på vilka sidor man bestämmer sig för att besöka)
Så nu ska jag resa mig ur denna bedövande datastol, skrika ut mitt nyfunna engagemang och söka upp min bortkastade disciplin för att äntligen återhämta min boksynthet och läsa ut "The Mysteries of Pittsburgh"!!!!
Efter jag kollat e-posten.
onsdag, april 18
söndag, april 15
Jorden dansade och gick under
"Jag kan se den scenen om och om igen. Veckor i sträck.", sa Johnny Depp på sitt lugna manér. Han var med i en dokumentär på SVT 1 och berättade hur mycket han älskade just den scenen i Charlie Chaplins film Diktatorn. Och det är en fantastisk scen och underbar metafor. Balettlik i sitt utförande och en av filmhistoriens vackraste ögonblick.
Varje liten rörelse i den här dansen var nedskriven. Ha det lilla faktum lagrat någonstans i bakhuvudet medan ni tittar på den. Och njuter.
Varje liten rörelse i den här dansen var nedskriven. Ha det lilla faktum lagrat någonstans i bakhuvudet medan ni tittar på den. Och njuter.
lördag, april 14
Ett sandkorn kommer stanna tiden
Tittade på en intervju med Norman Mailer där han sa en mycket bra sak.
"Varje utläst roman är en förståelse av existensen"
Det är ett väldigt sant påstående.
Alla mina vänner är inte intresserade av böcker. Som en frekvent läsare av poesi och romaner kan man känna sig väldigt ensam i sina vänners sällskap. Jag lånade ut min kopia av Bukowskis första roman Postverket till en vän och han ger mig intrycket av att uppfatta boken som rolig men jag tvivlar på att han kommer be om att få låna andra romaner av Bukowski eller hans poesi.
Vad jag har förstått så tycker många att böcker är ett alltför tidsödande nöje.
Ingenting kunde vara mer osant efter Norman Mailers insiktsfulla påstående.
Men någonting verkar ändå vara fel på dagens bokälskare.
Deckare av Liza Marklund, självhjälpsböcker av Wayne Dwyer toppar våra försäljningslistor, och som en extra knorr så skjuter ljudböcker upp i toppen.
Hur lata och oförstående har vi tillåtits att bli? Halva nöjet med en bra bok är att läsa den i en takt som låter dig rulla varje ord från tungan som honung och om man läser dom riktiga klassiskerna som Don Quijote eller något av Edgar Allen Poe så kan man föreställa sig hastigheten på deras penna när dom skrev orden för många, många år sedan.
Hoppas människors sinnen vaknar snart och hungrar efter förståelse om existensen så att dom riktigt bra böckerna får den uppmärksamhet dom förtjänar i motsats till dom överskattade, fördummande böcker skrivna av plattityder som Liza Marklund, Wayne Dwyer och Mia Törnblom.
"Varje utläst roman är en förståelse av existensen"
Det är ett väldigt sant påstående.
Alla mina vänner är inte intresserade av böcker. Som en frekvent läsare av poesi och romaner kan man känna sig väldigt ensam i sina vänners sällskap. Jag lånade ut min kopia av Bukowskis första roman Postverket till en vän och han ger mig intrycket av att uppfatta boken som rolig men jag tvivlar på att han kommer be om att få låna andra romaner av Bukowski eller hans poesi.
Vad jag har förstått så tycker många att böcker är ett alltför tidsödande nöje.
Ingenting kunde vara mer osant efter Norman Mailers insiktsfulla påstående.
Men någonting verkar ändå vara fel på dagens bokälskare.
Deckare av Liza Marklund, självhjälpsböcker av Wayne Dwyer toppar våra försäljningslistor, och som en extra knorr så skjuter ljudböcker upp i toppen.
Hur lata och oförstående har vi tillåtits att bli? Halva nöjet med en bra bok är att läsa den i en takt som låter dig rulla varje ord från tungan som honung och om man läser dom riktiga klassiskerna som Don Quijote eller något av Edgar Allen Poe så kan man föreställa sig hastigheten på deras penna när dom skrev orden för många, många år sedan.
Hoppas människors sinnen vaknar snart och hungrar efter förståelse om existensen så att dom riktigt bra böckerna får den uppmärksamhet dom förtjänar i motsats till dom överskattade, fördummande böcker skrivna av plattityder som Liza Marklund, Wayne Dwyer och Mia Törnblom.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
